Grew up in a small town


Jag saknar er. Jag saknar käftiga konversationer. Jag saknar hur ni alltid gjorde mig glad, hur depp-monster jag än var. Jag saknar eran kassa musik. Och jag saknar skrattanfallen som varade i timmar.
När vi bråkade om vem som skulle vara Pikatichu och vem som skulle vara Ach. När vi bowlade på Liljegatan en hel natt med pinnar som käglor. När vi klättrade högst upp i stor-granen och jag vågade inte klättra ner. När vi levde på stranden en hel sommar. 
Alla filmer vi kollat på. Alla spel vi spelat. Alla guitar hero matcher vi köttade. Och alla skämt vi dratt. 
Ni är värda just allt.
Och det är en jävla skam att vi tappar kontakten.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0