Cliff

Igår skulle de ringa och säga om min hund hade cancer. De ringde inte. Jag har nog aldrig varit så orolig förr.  Cancer. Fy fan liksom. Min hund. Kommer dö. Mamma sa det. Pappa sa det. Såklart han hade blivit sjuk, fick de mig att tänka.. Imårse sa det att jag skulle va beredd på att vi skulle ta bort honom. Det kom som en chock. Jävlar. Min hund kommer inte finnas mer.
Ni vet när man helt försöker glömma något för man fattar att det kommer kännas som en käftsmäll om man tänker på det? Jag försökte ju, först. Men det är svårt att inte fiska upp minnen. Inte när man är i skolan. Särskilt såna fina minnen. Jag tror jag har tänkt mig igenom hela Cliffs liv idag. Och han är fan bäst. Det gjorde ju bara att jag saknade han mer. Man vill ju inte förlora någon som har varit så jävla snäll! Jag kunde ju inte böla. Var ju i skolan. Hade värsta tävligngen och allt. Man skulle vara på topp. Så låg man i en brunn istället. Bra taiming. Jag kunde ju inte tänka på något annat än hunden.  Fet klump i magen.

Men de ringde för någon stund sedan. Cliff har inte cancer. Och den klumpen i magen. Den försvann.

Kommentarer
Postat av: lucke

Var med och tävla om en Jumpsuit från Onepiece på min blogg om du känner för det :P

2010-10-22 @ 15:57:16
URL: http://modegrabben.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0