And I'll break down as you walk away
"Neger chippe"
Awesome fenomen.
jag vill inte ha dig som ett avslutat kapitel som man alltid kan bläddra tillbaka och minnas. jag vill riva ut alla sidor
Skolan failade jag hårt. Jag skulle framkalla mina bilder, men jag hade haft alla inställningar fel när jag tog korten. Tänk er. Alla. Det är fan lite skills. Va inte kul att stå där och bara "whaa".. liksom L:et i pannan intryckt hårt. Men vad gör det om hundra år?
Sen så fixade Philip gratis bullar i kafeterian. Som plåster på såren för kamera-incidenten. Sedan gick vi hem i regnet och delade fylle historier. Så vad hände med de där livet? Poff.
You'll be surprised to know how far you can go from the point where you thought it was the end
Nu bränner dom hål i mig
Written in the stars
Sandra skriver: OL team
Märta: Du måste söka på OL team "et"
Sandra skriver: OL team 1
Lovisa: Jag ska bli brunette snart
Märta: Jaha.. vilken färg?
Riktigta tänkare är vi. Jag älskar er.
You name it
Idag var Görans lektion rena rama diger döden. Freadg+Kemi+Göra+Sista lektionen = äcklig huve värk som leder till en och annan Einestine kommenrtar:
Jonathan: Är du trött Lovisa?
Jag: Nääää, jag är trött.
Ibland undrar man faktiskt hur det går för en?
Såhär fint.
Grew up in a small town
Jag saknar er. Jag saknar käftiga konversationer. Jag saknar hur ni alltid gjorde mig glad, hur depp-monster jag än var. Jag saknar eran kassa musik. Och jag saknar skrattanfallen som varade i timmar.
När vi bråkade om vem som skulle vara Pikatichu och vem som skulle vara Ach. När vi bowlade på Liljegatan en hel natt med pinnar som käglor. När vi klättrade högst upp i stor-granen och jag vågade inte klättra ner. När vi levde på stranden en hel sommar.
Alla filmer vi kollat på. Alla spel vi spelat. Alla guitar hero matcher vi köttade. Och alla skämt vi dratt.
Ni är värda just allt.
Och det är en jävla skam att vi tappar kontakten.
Baddar såren med salt
Man känner sig sådär poppis när det står att man har 0 medelande. Verkligen trycker upp det i fejan, med röd text och allt, att man inte har några medelande. Facebooks väg att mobbas.
I can't
jag hade den mobbade kakan. Fett god!
Krängar toppen:
#3 Lowisa
#2 Lovisa
#1 Pauline
Och det hjärta som skulle bli ditt på något vis det fryser nu skata till is
I slöjden hade vi en tänkar-mössa. En slapp läderbit som läraren sytt ihop med stål tråd. Väldigt exklusivt. Han va så stolt, och gud nåde den som mobbade mössan. Jag har en egen variant. .. men det är kanske bara för att det är nordpol i mitt rum. Elementet leker isbjörn.
There will always be an emo somewhere
Olycklig kärlek är ju en jävla fitta.
Att vara olyckligt kär i någon som inte är det i dig är den ensammaste känslan i världen. Det är som varje gång man väntar på bussen och det är mörkt ute och slasket piskar dig i ansiktet, blöter ner skorna och tränger igenom kappan. Det är som varje gång man åker hem själv och det känns som om någon river upp köttet och tränger igenom blodet, river upp varenda sena varenda muskel. Varje stund känns som när någon håller ens hand och pressar en cigarett mot den. Magen känns alltid som den första gången man blev full på hemmafesten och spydde ner ett helt badrum. I huvudet känns det som ständig migrän. Benen viker sig utan förvarning, som när någon sparkar dig i knävecket. Händerna darrar på ett sätt som de gör när man är riktigt jävla rädd. Och när man hör om den andra tjejen är det som ett slag som träffar rakt på näsbenet så att de spräcks och blodet sprutar.
Sen ett till
En till
En till
Sen är man så jävla nerslagen att man ger upp. Slutar be om det, skiter i om slagen fortsätter komma. Man ramlar ihop och slutar kämpa. Sen är det över. Man börjar läka. Men det är ett helvete av smärta på vägen. Och de där ärren blir så jävla fula, men på något vänster ser man charmen i de också tillslut.
-michaela forni
Forever young
Jag har varit på Hm två gånger den här månaden. Och tagit såna där bilder. Tycker handen-i-sidan-posen är tönt. Men så är det. Meningen var att om ni ser så har jag samma linne. Båda gångerna. Lite smått weird.
Where we want to be
Maybe not
Marks that define us
Kaffe koppen gjorde ett märke. Rött. Satt kanske i 20 min med en glödande kopp och bara glodde in i datan. Så kul kan man ha det.
Because i am stronger than you
Run like that freaken wind?
Va fan?
Your song
When life's a bitch you'll find one too
Kom iväg på en fika i alla fall. Avnjöt en underbar torskakaka vid 6 tiden. Skulle ta en efterbild också, men då var jag alldeles inne i total njutning så jag glömde. Så gott var det liksom. Fett.
Next thing and you know it
